onsdag 16 december 2009

Hur jag började gilla vintage

























Det här är en av mina första vintageklänningar! Jag köpte den i Göteborg sommaren 2008. Jag tror att många vintageälskare börjar med att upptäcka sextiotalet för att sen avancera lite bakåt i tiden. Så var det i alla fall för mig. Det var nåt tag på gymnasiet när det var inne med korta tunikor och leggings, kjolarna blev korta och midjehöga, och så var det de jättestora solglasögonen. Ganska mycket sextiotalsinfluenser. Jag började sy mina egna kjolar och började samla på mig A-linjeformade kappor med stora knappar. Sen dröjde det inte länge förrän jag upptäckte den äkta varan, och trots Linköpings klena utbud av bra secondhand så har det blivit en hel del sextiotalsklänningar i garderoben.

Efter ett tag började jag snegla lite på tidigare årtiondens mode. Sen tog det ett tag till innan jag faktiskt började använda det. Let's face it, man kan ha på sig en jättesöt 60'talsklänning, puffigt hår och fina ballerinor och ändå se skapligt modern ut, som en såndärn "trendig tjej som blandar med vintage", typ. Men drar du på dig en new look-blåsa och rött läppstift så blir det plötsligt en HELT annan grej och folk börjar undra varför du klär dig sådär gammaldags. Så det tog ett tag för mig att bli tillräckligt kär i det för att våga satsa.

Nu är jag såld och älskar så gott som allt (i modeväg) från 40- och 50-talet. För att silhuetterna är så vackra, kläderna så välarbetade, för att det både är flickigt sött och kvinnligt snyggt och ja, för att jag blir så glad av det. Det är nåt visst med de där årtiondena som liksom lagt sig mellan 1800-talets bylsiga klänningar och peruker, och sextiotalet när man hittade nya material och billiga sätt att producera kläder och började spruta ut ett nytt mode varje säsong.

Hittills har jag bara fått komplimanger för min stil. Både från gamla tanter som bara vill säga att man ser ut preciiiis som de gjorde när de var unga och från trendiga topshoptjejer med typ fransväska som tycker att man har en fin klänning.

Vilket årtionde gillar ni bäst? Hur kom det sig att ni började gilla vintage?


















































How I started to love vintage
This is one of my first vintage dresses! I think many vintage girls, like me, started loving vintage by discovering the sixties. I think it was in 2007 when the short, high waist-skirts, leggings and huge sunglasses-fashion came. I started to sew my own skirts and soon discovered what second hand-fashion had to offer. I started to build up a sixties babydoll dress closet.

After a while I began to be inspired by earlier decades, and it took a little longer before I actually started wearing it. Let's face it, you can wear a cutsie 60's dress, poofy hair and little ballerinas and still look quite modern, like one of those "trendy girls who mix with vintage". But throw on a new look-dress and some lipstick and people will start asking why you're so old fashioned. Well, eventually I fell completely inlove with new look-fashion and now I'm stuck.

So far I've only ever gotten compliments for my style. Both from old ladies who just want to tell me that I look exaaactly like they did when they were young and from fashionable topshop-girls with sequin leggings who think I have a pretty dress.

What is your favourite decade, fashionwise? And why did you start dressing vintage?
.

3 kommentarer:

  1. Jätta bra & fin blogg du har. Lagt till dig i min favorit lista. Så det så. :)

    Kram på dig fröken Darling :)

    mvh
    Anna
    http://ladyangore.blogspot.com/

    SvaraRadera
  2. Jag har allid gillat den superkvinnliga looken. Svepande kjolar, smala midjor, röda läppar, hela paketet! Så jag har aldrig börjat med 60-talsmodet, utan gick direkt på 50-talsmodet. Började klä mig lite 50-tal i gymnasiet, och nu gör jag det för det mesta, även om jag inte alls är jättestrikt. Har rätt mycket moderna kläder också men försöker alltid lägga till en elegant 50-talstouche. Och så har jag i stort sett alltid kjol, men det är inte så mycket på grund av att jag vill vara tidstypisk utan mer för att byxor är så obekvämt!
    /Jessi

    SvaraRadera
  3. Ganska mycket som du!
    Har också gått "bakåt" i tiden, fån 60-tal tills jag hittade mig själv i det jag har nu.
    Plus att min mamma alltid har varit väldigt intresserad och kunnig om gamla grejer, så mycket är hennes förtjänst.
    Jag har haft ganska många olika stilar, på högstadiet och så, men nu är jag så nöjd och glad som det är så här stannar jag:)

    SvaraRadera